Kemisk lakning

Första sidan  |  E-post     Uppdaterad 2008-02-27

Till kemiska metoder | Till teknik

Extraktion med lösningsmedel (Solvent extraction) eller kemisk lakning

Metoden går ut på att använda ett lösningsmedel som kan separera eller ta bort skadliga organiska föroreningar från slam, sediment och jord. Extraktion med lösningsmedel förstör inte föroreningen utan koncentrerar dem så att de kan återvinnas lättare och möjligen återanvändas eller förstöras med en annan behandlingsmetod.

När förorenad jord förs in i en tank (extraktor) och blandas med lösningsmedel delas den upp i tre komponenter: lösningsmedel med lösta föroreningar, fasta partiklar och vatten. Olika föroreningar koncentreras till olika fraktioner. PCB hamnar till exempel i lösningsmedlet medan metaller blir kvar bundet till de fasta partiklarna. Varje fraktion kan behandlas separat från de andra för att uppnå bästa kostnadseffektivitet.

Hur fungerar det?

Processen utförs on-site genom att de förorenade massorna grävs upp och läggs upp för preparering inför behandlingen. Man siktar jorden för att ta bort sten och annat större skräp.

Jorden placeras sedan i en extraktortank. Anläggningarna kan variera i kapacitet från 25 till 125 ton per dag. Lösningsmedlet tillsätts till tanken och allt mixas samman varvid de organiska föroreningarna löses ut ur jorden.

Flera faktorer avgör hastigheten på processen. Temperatur, fuktighet och föroreningshalt har alla en avgörande betydelse för designen av behandlingsprocessen. Det krävs alltid tester i laboratorieskala för att avgöra mängden lösningsmedel och tiden som behövs för reaktionen för att maximal effekt ska nås. Ibland kan massorna behöva köras i flera cykler genom behandlingen för att uppnå bästa resultat.

Processen ger upphov till tre fraktioner som måste tas om hand. Främst det förorenade lösningsmedlet och dessutom den behandlade jorden och vattenfasen. För varje del måste man avgöra om ytterligare behandling är nödvändig för att få bort andra föroreningar.

Nästa steg är att separera föroreningarna från lösningsmedlet. Detta kan ske genom tryck eller temperaturmetoder, med hjälp av ytterligare lösningsmedel eller genom fysikaliska separationsmetoder. I den här fasen koncentreras föroreningarna och lösningsmedlet förs till en lagringstank för återanvändning.

Anläggningarna designas normalt för att inte avge föroreningar till luft men ett visst läckage kan ske under schaktningen av jordmassorna. Myndigheterna måste då reglera hur mycket som får avgå utan att tekniken måste modifieras.

När ska man överväga extraktion med lösningsmedel?

Tekniken kan vara ett bra alternativ när man vill separera vådliga ämnen från ofarliga och uppnå ett koncentrat av föroreningarna som kan behandlas ytterligare. I vissa fall kan föroreningarna återanvändas och användas i produktion igen. Metoden har använts med goda resultat för att behandla bland annat färgrester med organiska föroreningar, träimpregneringsavfall, pesticider och insektsgifter samt oljehaltigt avfall. Främst har man extraherat organiska föroreningar som PCB, VOC, halogenerade lösningsmedel och olje-/bensin föroreningar.

Tekniken lämpar sig normalt inte för oorganiska föroreningar. Man kan också få problem om marken innehåller höga halter av syror eller basiska ämnen som kan reducera och sakta ner processen. Vissa oorganiska ämnen som bly, kan påverka effekten genom att de reagerar med de organiska föroreningarna. Metoden kräver i vissa fall komplexa tekniska överväganden för att undvika olyckor med till exempel butan och propan.

Några lösningsmedel som använts är flytande koldioxid, propan, butan, trietylamin, aceton, metanol och hexan.

Metoden har använts vid några platser inom Superfund-programmet i USA för PCB, PAH och VOC sanering.