Marksaneringsprojekt

steg för steg 

Första sidan | Om sidan 

Uppdaterad 2012-01-23

Att genomföra ett saneringsprojekt

Ett projekt med förorenad mark startar ofta som en följd av en kartläggning av potentiella förorenade platser i en kommun. Det kan också initieras av en exploatering eller upptäckten av miljöskador eller störningar. 

Om fallet är en kartläggning görs den av kommun eller länsstyrelse som en inventering enligt MIFO-modellen. En arkivstudie och historisk tillbakablick genomförs för fastigheten för att skapa en möjlighet att bedöma föroreningsrisken på platsen. Den delen av MIFO arbetet kallas för Fas 1. Studien görs även när fastigheten blir aktuell av andra anledningar. Det är då ofta en konsult som tar fram bakgrundsmaterialet. I det fallet är kunskapen viktig för att rikta in provtagningar och övriga kartläggningar på rätt ämnen och områden.

När man tagit fram ett bakgrundsmaterial som visar att det finns behov av att gå vidare, fortsätter man med Fas 2 enligt MIFO, d.v.s. en översiktlig provtagning för att få en bild av hur stora insatser som måste vidtas. Om föroreningarna upptäcks i samband med exploatering av fastigheten görs istället en provtagningsplan direkt, helst i samråd med myndigheterna. Med utgångspunkt från provtagningen analyseras saneringsbehovet. Man tittar på vilka krav myndigheterna ställer och vilka saneringstekniker som kan bli aktuella. I det här läget är det viktigt att alla inblandade gemensamt försöker hitta den miljömässigt bästa lösningen som ändå är ekonomiskt och tekniskt godtagbar. Lämpligt är att man räknar fram platsspecifika riktvärden för olika ämnen. Användning av generella riktvärden leder ofta till orimliga krav saneringsmässigt. Man bör dock uppmärksamma att platsspecifika värden ibland leder till mer långtgående saneringskrav i känsliga områden.

Frågor som bör uppmärksammas i ett tidigt skede är ansvarsfrågan samt huvudmannaskap för saneringen och upphandlingen när skattemedel bekostar saneringen. Det bör också klargöras vilka problem som kan uppstå vid en behandling av den förorenade jorden och vilka möjligheter som finns att bli av med förorenade massor. Här styrs en hel del av Miljöbalkens bestämmelser men bedömningarna kan skifta mellan olika kommuner i tveksamma fall.

En erfarenhet som dragits vid flera stora saneringar är att öppenhet gentemot närboende och annan allmänhet gynnar möjligheterna att uppnå ett bra resultat. I större projekt är det alltså bra att tidigt planera in informationsinsatser. En öppen dialog mellan den ansvarige för saneringen och myndigheterna underlättar och snabbar upp hanteringen av anmälningar och tillstånd. Tidig information om planerade skrivelser sparar ofta in några vändor med posten och ger möjligheter till viss framförhållning och arbetsplanering hos myndigheten.

När förundersökningar och provtagningar gjorts görs en utvärdering av resultaten, vanligtvis av en konsult. Intrycken i fält och analysresultat från laboratoriet utvärderas för att skapa en så korrekt bild som möjligt av situationen. Föroreningshalter, platsens känslighet och spridningsrisken vägs mot varandra och vid behov utarbetas ett åtgärdsförslag som sammanställs i en rapport till beställaren och ofta även till myndigheterna.

I det här läget är det lämpligt att parterna träffas för en informationsträff där man lägger upp riktlinjerna för det kommande arbetet. Förslag på saneringsmetoder presenteras och tillsynsmyndigheten bör göra en genomgång av vad som krävs i form av anmälningar och tillstånd. Om alla parter från början är införstådda kan man spara i en hel del tid i kommande delar av arbetet. En god regel är att ha en arbetsgrupp som enkelt kan nå varandra och prata igenom planer och ändringar i arbetet. Dessa informella möten och samtal gör att projekten flyter smidigare. 

Beställaren bör vara uppmärksam på att en sanering många gånger inte faller inom den budget som sätts upp från början. Exakta mängdberäkningar är svåra att göra. Sammansättningen på jorden kan i vissa delar skilja sig från det som provtagits och man kan råka på högre föroreningshalter i vissa punkter. Det är viktigt att man skriver en anbudsförfrågan som täcker upp avvikelser från den ursprungliga planen. När man väl befinner sig mitt i saneringen kan det vara svårt att kräva mer än det man avtalat. Alternativet att avbryta mitt i projektet på grund av ekonomin är aldrig en utväg.

När saneringen är genomförd enligt de krav som ställts av tillsynsmyndigheten ska en slutrapport lämnas in där man beskriver hela projektet inklusive målen och uppnådda resultat. Tillsynsmyndigheten kan då lämna klartecken för att man klarat de krav som ställdes för saneringen. Ett definitivt "fribrev" som för all framtid friklassar området kan dock inte ges. Förändrade kunskaper om miljögifter och deras effekter kan föranleda nya krav i framtiden.

 

© 2000-2012 Honkonen/MarksaneringsInfo