Lagstiftning

  Första sidan | E-post   

Uppdaterad 2015-04-29

Notisum | Lagrummet | Miljöbalken | Domstolsverket | Juridisk hjälp

En lista över lagstiftning som rör förorenade områden finns hos Naturvårdsverket. Länk

Miljöbalken - om förorenad jord och efterbehandling

Miljöbalkens kapitel 10 har under hösten 2007 reviderats och en uppdatering av denna sida kommer snart.

Lagstiftningen på efterbehandlingsområdet har länge släpat efter behovet av att åstadkomma förbättringar. Från och med 1 januari 1999 är det Miljöbalken (SFS 1998:808) som gäller i lagstiftningssammanhang.

I Miljöbalken  finns ett kapitel (Kap. 10) som handlar om förorenade områden. Där tar man upp ansvaret för utredning och efterbehandling, upplysnings- skyldighet och miljöriskområden. De grundläggande villkoren för mål och tillämpningsområden finns i de övergripande bestämmelserna i kapitel 1 och hänsynsregler i kapitel 2. Andra delar som är av betydelse är kapitel 5 om miljökvalitetsnormer och kapitel 6 om MKB. 

Titta gärna på frågeställningar om förorenad mark som presenteras hos Miljöbalksutbildningen. Det kan ge en bra inblick i vilka problemställningar man kan ställas inför.

I 8 § i Lagen om införande av Miljöbalken (SFS 1998:811) talas om särskilda övergångsbestämmelser för 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken. Bestämmelserna skall tillämpas i fråga om miljöfarlig verksamhet vars faktiska drift har pågått efter den 30 juni 1969, om verkningarna av verksamheten alltjämt pågår vid tiden för miljöbalkens ikraftträdande enligt 1 §, och det föreligger behov av att avhjälpa skador eller olägenheter som har orsakats av verksamheten.

Ytterligare ett datum av vikt är 1 januari 1999 när Miljöbalken trädde i kraft. Om det inte finns någon verksamhetsutövare som är ansvarig för efterbehandlingen, så är var och en som förvärvat den förorenade fastigheten efter den 1 januari 1999 och känt till eller borde ha upptäckt föroreningen, ansvarig för efterbehandlingen. 

Man bör också vara medveten om att det material som grävs upp betraktas som farligt avfall och omfattas av många regler och lagar. Några att tänka på är  tillstånd för mellanlagring, transport av farligt avfall och behandling samt anteckningsskyldighet mm.

2 kapitlet 8§

Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.

En kort genomgång av kapitel 10

Tillämpning: På byggnader, mark- och vattenområden som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö.

Efterbehandlingsansvaret: Den som bedriver eller bedrivit verksamhet eller vidtagit åtgärd som bidragit till föroreningen. Om ingen sådan finns faller ansvaret på fastighetsägaren om denne vid förvärvet känt till eller borde upptäckt föroreningen. När det gäller privatfastighet gäller ansvaret endast om förvärvaren känt till föroreningen. Banker skyddas från ansvar om förvärvet skett för att skydda en fordran.

Begränsningar: Det finns en skälighetsbedömning för ansvaret där hänsyn skall tas till hur lång tid som förflutit sedan föroreningen skett, vilka åtgärder den ansvarige hade kunnat vidta för att förhindra framtida skadeverkningar och i vilken mån en verksamhetsutövare bidragit till föroreningen.

Kapitlet går därefter igenom ansvar för att svara för kostnader som motsvaras av fastighetens värdeökning som en följd av åtgärderna. Man tar upp solidariskt betalningsansvar när flera verksamhetsutövare bidragit till föroreningen. Det finns även en paragraf om utredningsskyldighet för fastighetsägaren.

Upplysningsskyldighet: Den som äger eller brukar en fastighet har skyldighet att underrätta myndighet om det upptäcks en förorening på fastigheten. Detta är straffsanktionerat som "försvårande av myndighets arbete".

Miljöriskområden: Länsstyrelsen har rätt att förklara områden för miljöriskområden om de är så allvarligt förorenade att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa och miljö är nödvändigt att begränsa användningen av marken. Ett sådant beslut innebär att användning, byggnation, schaktning med mera kan förses med villkor och begränsningar tills efterbehandlingsåtgärder har genomförts.