Inventering

Första sidan  |  E-post  

Uppdaterad 2015-02-26

Inventeringsmetodik

Naturvårdsverket har arbetat fram en metodik för inventering och riskklassning av förorenad mark. Metoden kallas för MIFO-modellen som står för Metod för Inventering av F örorenade Områden. MIFO arbetet delas upp i tre olika faser. Naturvårdsverket har gett ut en vägledning för inventering av förorenade områden. Rapport 4918 "Metodik för inventering av förorenade områden - Bedömningsgrunder för miljökvalitet och vägledning för insamling av underlagsdata". Den kan beställas direkt eller laddas ner som pdf hos Naturvårdsverket. Där finns även en hel samling av andra användbara rapporter inom ämnesområdet, bland annat ett bokpaket som innehåller de viktigaste rapporterna som man bör ha läst igenom inför arbete med förorenad mark. De flesta rapporterna finns också länkade via sidan Rapporter & Utredningar här hos MarksaneringsInfo.

Dessa utgör grunden för arbetet runt om i landet med att kartlägga omfattningen av markföroreningar samt för att riskklassa dessa. Genom riskklassningen kan man få fram en prioriteringsordning när det gäller finansiering av saneringsinsatser.
 

Behöver du hjälp med inventering och kartläggning av förorenad mark?
Ring Krister Honkonen på COWI AB i Göteborg så fixar vi det! 010-850 13 44


Inventeringen är ett arbete som bedrivs i projektform både kommunalt och på länsstyrelserna. Oftast finansieras arbetet genom bidrag från Naturvårdsverket. Mycket av arbetet går ut på att göra industrihistoriska inventeringar genom sökning i olika arkiv och handlingar samt genom intervjuer med människor som arbetat eller på annat sätt har kunskap om företag och verksamheter. En viktig del av arbetet är en generell riskklassning efter Naturvårdsverkets Branschkartläggning.

Den inledande delen med arkivsökning och framtagning av bakgrundsinformation, betecknas som FAS 1 i MIFO-arbetet. Den utgör grunden för att bedöma om det finns behov för fördjupade undersökningar för en förorenad plats. I det här skedet gör man även genomgång av kemikalieanvändningen för verksamheten som funnits på platsen samt en bedömning av riskerna för olika exponerings- och spridningsvägar som kan utsätta omgivningen för en hälso- eller miljörisk.

Några exempel på frågor som ställs är:
Vilka föroreningar finns på objektet och hur hög är farligheten hos dessa?
Hur stor är den totala mängden av varje ämne och hur stora volymer av förorenade massor finns totalt på objektet?
Vilka spridningsförutsättningar finns i mark, luft, grund- och ytvatten?
Hur stort är områdets känslighet och skyddsvärde idag och i framtiden?
Hur stor är den samlade risken för människa och miljö som objektet ger upphov till?

Genom att försöka besvara dessa och en del andra frågor kan objektet sedan inordnas i en av fyra riskklasser:
Klass 1 - Mycket stor risk
Klass 2 - Stor risk
Klass 3 - Måttlig risk
Klass 4 - Liten risk

När FAS 1 är genomgången kan man göra en bedömning av vilka objekt som verkar ha behov av fördjupade undersökningar. I FAS 2 görs sedan rekognosering, geokartor, provtagningsplan och översiktliga provtagningar för att få ett bättre underlag för bedömningen av föroreningsnivåer och spridningsförutsättningar. Speciellt grundvattnets flöde är en viktig aspekt för spridningen av föroreningarna.
Hur omfattande fältundersökningar som görs beror bland annat på områdets geologi, hydrologi samt hur homogen föroreningsspridningen är. I praktiken är det dock oftast ekonomin som bestämmer hur omfattande undersökningarna kan bli. Oftast får det bli en kompromiss mellan kvalitet och kvantitet där man försöker få med maximal information ur minimal provtagning. Detta gör det viktigare att planeringen och provtagningen görs av kunniga personer för att minska risken för nya undersökningar.

Det sista skedet i arbetet är en ytterligare fördjupad provtagning för att ringa in de massor som måste åtgärdas på något sätt. Man strävar då efter att klassa objektets massor efter föroreningsgrad för att därigenom minimera kostnaderna för deponeringar och behandlingar av den förorenade jorden. Denna FAS 3 görs i samband med att beslut tas om sanering av ett område och kan närmast räknas som en planläggning av saneringsarbetet.

  © 2000-2015 Krister Honkonen/MarksaneringsInfo